HelenahSwedberg

————————————————-

I fredags såg jag en alligator för första gången i verkligheten. Hon låg och solade precis vid vattenbrynet, lagom dold av växtligheten, med en alligatorbebis på ryggen. I det ögonblicket var jag glad att vi hade släpat med oss det långa objektivet ut i Corkscrew Swamp Sanctuary.

Jag har precis återvänt till Washington, DC efter en helg i Florida där jag filmat videomaterial till en trailer för en dokumentär om the Everglades. Jag fick uppdraget efter att jag utnämnts till Center for Environmental Filmmaking Scholar precis före jul. Min lärare Sandy Cannon-Brown var producent, och min klasskamrat Sarah Gulick (som också är CEF Scholar) och jag skötte filmandet. Dokumentären kommer att handla människorna bakom konceptet ”Guardians of the Everglades”, som hyllar ett flertal personer som på olika sätt kämpat för att skydda och bevara detta unika naturområde. Trailern ska förhoppningsvis locka sponsorer så produktionen av själva dokumentären kan sätta igång så småningom.

Jag, Sandy och Sarah träffade initiativtagarna Connie Bransilver och Nicholas Petrucci som fotograferat och målat porträtt av dessa ”guardians”. Vi träffade även två ”guardians”: Ed Carlson, som är chef för Corkscrew Swamp Sanctuary, och så Franklin Adams, som är en så kallad ”gladesman”. Min Canon 5D och riguppsättning har fått jobba hårt denna helg! Nedan finns bilder från inspelningen. Några avdessa togs med en infraröd kamera, därför är de svartvita. Alla foton har tagits av Connie Bransilver och Nicholas Petrucci.

 

 

 

 

 

 

 

 ——————————————-

Jag fick precis veta att jag är en av fem studenter som valts till Center for Environmental Filmmaking Scholar vid American University! Det här är underbara nyheter, för det innebär att förutom extra stöd och uppmärksamhet så kommer jag också att tilldelas 1 000 dollar att spendera på min thesisfilm. Hittills har jag betalat för alla utgifter kopplade till mitt filmprojekt ur egen ficka, så de här pengarna är väldigt välkomna. Planen är att beställa originalkomponerad musik till min film, och betala en professionell redigerare att putsa och snygga till filmen när den börjar likna en slutprodukt. Det här är en fantastisk tidig julklapp, och en perfekt avslutning på en väldigt stressig termin!

Du kan läsa mer om Center for Environmental Filmmaking Scholars här (men jag finns inte listad där än eftersom de precis tillkännagav vilka som blivit utvalda).

 ————————————————-

Jag fick ett par otroligt generösa och omtänksamma gåvor på posten i dag. Under denna termin har jag redigerat en video för en non-profitorganisation som heter Project Muso Ladamunen och är baserad i Mali. De driver ett mikrolånsprogram för fattiga kvinnor i Yirimadjo, en förort till huvudstaden Bamako, och de behövde en video för att beskriva sitt arbete. Jag erbjöd att hjälpa till, så de skickade videomaterial och några stillbilder som jag redigerade till en nästan nio minuter lång video (se den nedan). Efter några revideringar och en hel del sent nattarbete (återkommande läsare av denna blogg vet att jag haft ont om tid för något annat än min thesisfilm denna termin) var vi alla mycket nöjda med resultatet, och i dag kom alltså ett stort paket på posten. Jag fick en vacker väska och fyra armband. Väskan har tillverkats av en av kvinnorna i den så kallade Sigitemogosanföreningen i Yirimadjo, och framställdes av traditionell malisk lertyg som kallas bogolan. Armbandet är från Djenne i Mali, och går i Malis nationsfärger: grön, gul och röd. Det är tacksamhet som denna som gör videoskapande värd varenda svettdroppe och sömnbrist!

Jackson and I had positioned ourselves on a hill to watch a “feeder”, a machine that dispenses food on the ground where the animals come to eat now and then. It is a perfect place for us to get good pictures of wildlife. Suddenly, out of nowhere, about ten bison appear in front of us. We did not even hear their footsteps in the distance. Most of them walked calmly along the gravel road, but two of them, a bull and a cow, stopped just in front of us and to drink from a brook. They were barely 15 yards away from us; literally a stone’s throw away. Suddenly, the bull raised his head and stared us straight in the eye. He was clearly not comfortable with having us so close. We had eye contact with him for something that felt like several minutes, but was in fact only a few seconds (which we realized when we watched our video material afterward). He then made the wise decision to turn around and run away, with the cow following close behind him. They both stop a short distance away and the bull continues to look at us with disapproval. Then, they turned around to catch up with the other bisons. Our heart rate was through the roof. We waited for a while before we dared come down from the hill and walk back home to our cottage. Bisons are very majestic animals to look at, but you should probably not be that close to them.

Madrono Ranch is located outside of Medina in Texas. We started our roadtrip over here just about a week ago. We drove through Virginia, Tennessee, Georgia, Alabama, Mississippi and Louisiana before we reached Texas. We also made a quick day trip to New Orleans where we were tourists for a moment and inspected, among other things, Canal Street and Bourbon Street.

Texas sometimes feels like a different country. There is so much wildlife here that we walk a few yards and immediately see something grazing right beside the road or jumping out of a bush. So far I have seen (except for the bisons) turkeys, wild hogs, llamas, geese, and three different kinds of deer. I came especially in the right mood when the car drove along the winding gravel road past the meadows and pastures, to the sounds of country music on the car radio. This is a far way from Washington, DC! And it does not hurt to come here with an expert who can point out every species and explain what it is.

My part of the trip end on Wednesday when I fly back to DC and reality. Then, it will also be less than a month left until my trip home to Sweden for Christmas and New Year’s. After that begins my very last semester at American University. It feels sad, because I really love it here and do not want it all to end already. I will do my best to make the most out of last semester. Hopefully, I will land a good internship for the spring semester. I have not had time for an internship this current semester because I have been filming for my thesis film during any free time. Then there is the editing. Sigh.

Since I am using a very slow internet connection to upload this, unfortunately, I cannot publish video from bison meeting right now. I promise to upload it later. The bison in the picture above is a different bull from a different day, but he will have to illustrate this story for now.

————————————————————————————————–

En av mina sista utflykter till min thesisfilm fick ett extra dramatiskt inslag i dag. Jag befinner mig på Madrono Ranch i Texas tillsammans med Jackson Landers som är här för att jaga ytterligare några invasive species, bland annat vildsvin, emu och manfår. Detta är en bisonranch, så vi har med bilen passerat en stor hjord bisonoxar ett antal gånger. De verkar inte bry sig mycket om oss, men ranchföreståndaren varnade oss tidigt för att komma för nära dem till fots. De är gräsätare, men de är mycket stora och aggressiva djur, och om de lyfter svansen i form av ett frågetecken gäller det att lägga benen på ryggen och klättra upp i närmaste träd. I dag kom vi lite för nära.

Jackson och jag hade placerat oss uppe på en kulle för att bevaka en så kallad ”feeder”, en mekanisk konstruktion som portionerar ut mat på marken, dit djuren kommer för att äta då och då. Det är en säker plats för att få bra bilder på djurlivet häromkring. Plötsligt, som från ingenstans, står omkring 10 bisonoxar framför oss. Vi hörde inte ens deras steg på avstånd. De flesta trampar lugnt vidare längs grusvägen, men två stycken, en bisontjur och en bisonko, stannar precis nedanför oss och för att dricka ur en bäck. De är knappt 15 meter från oss, bokstavligen ett stenkast. Plötsligt lyfter tjuren på huvudet och stirrar oss rakt i ögonen. Han är inte bekväm med att vi är där, så nära. Vi har ögonkontakt i någon som känns som flera minuter, men i själva verket bara är någon sekund (insåg vi när vi tittade på videomaterialet efteråt). Därefter fattar han det kloka beslutet att vända sig om och rusa därifrån, med sin ko i tätt följe. De stannar en bit bort och tjuren fortsätter titta missbelåtet på oss. Sedan går de vidare efter de andra bisonoxarna. Vår hjärtfrekvens är uppe i maximum, vi pustar ut, och väntar en liten stund innan vi vågar oss ner från kullen och går hem till vår stuga. Bisonoxar är mycket ståtliga djur att se på, men så där nära dem ska man nog helst inte vara.

Madrono Ranch ligger mitt ute i vildmarken utanför Medina i Texas. Resan hit startade för en vecka sedan. Vi har kört genom Virginia, Tennessee, Georgia, Alabama, Mississippi och Louisiana innan vi kom fram till Texas. Det blev en snabb endagsutflykt till New Orleans där vi hann vara turister för en liten stund och inspektera bland annat Canal Street och Bourbon Street. Texas känns som en plats i ett annat land. Det finns så mycket djurliv här att vi knappt kan gå några meter innan vi ser något som betar precis bredvid vägen eller flaxar ut ur en buske. Hittills har jag sett (förutom bisonoxarna) kalkoner, vildsvin, lamor, gäss och tre olika sorters rådjur. Jag kom särskilt i stämning när bilen rullade fram längs slingriga grusvägar förbi hagar och betesmarker, till tonerna av country i bilradion. Detta är långt från Washington, DC! Och det skadar ju inte att resa tillsammans med en expert som kan peka ut allt och förklara vad det är.

Min del av resan sträcker sig till onsdag. Då flyger jag tillbaka till DC och verkligheten. Då är det också mindre än en månad kvar till hemresan till Sverige inför jul och nyår. Därefter börjar min absolut sista termin vid American University. Det känns ganska sorgligt, för jag trivs så otroligt bra och vill inte att allt detta ska ta slut redan. Det gäller att försöka få ut det mesta av sista terminen. Förhoppningsvis hittar jag en bra praktikplats tills dess. Jag har inte haft tid att göra praktik någonstans den här terminen eftersom jag filmat till min thesisfilm så fort jag haft någon from av ledig tid. Sedan ska det ju bara redigeras också. Svälj.

Eftersom jag använder en mycket långsam internetuppkoppling för att ladda upp detta så kan jag tyvärr inte publicera videon från bisonmötet just nu. Jag lovar att det kommer så småningom. Bisonoxen på bilden ovan är en annan bisonoxe från en annan dag, men han får illustrera den här historien så länge.

Invasive species is a definition of species placed by humans in an ecosystem in which they have no natural enemies and therefore, they harm and outrival the native species. This may include exotic fish imported from halfway around the world to be used as aquarium fish, but then, for some reason, is released into the wild. Jackson was recently in the Bahamas hunting lionfish, which is extremely poisonous and has somehow escaped into local streams from the fancy aquariums of nearby luxury hotels.

In the video above he hunts and cooks another invasive species that most of us are familiar with – Canada geese. This summer, Jackson’s protests contributed to changing the State of New York’ approach to dealing with hundreds of thousands of Canada geese. Instead of shooting them and throwing them in landfills as originally planned, they will be food for needy people in Pennsylvania. Read more about this in The New York Times: “Cullen Geese Are Bound for Table, Not Dump”

————————————————————————————————————

Det vore en underdrift att säga att skolan slukar mitt liv numera. Jag önskar jag hann uppdatera min blogg mer ofta, men just nu får den stå tillbaka till fördel för mitt skolarbete, och främst då min thesisfilm. Jag har hunnit filma en hel del på sistone och jag har redan nu tillräckligt med videomaterial för att kunna göra en kortare dokumentärfilm. Men det finns fortfarande mycket kvar att dokumentera och oktober, november och december kommer förmodligen bli minst lika produktiva som september var. Min plan är att filma ”allt” (vad nu det betyder) den här terminen och sedan ägna hela vårterminen åt redigering. Ovan kan ni se en kort snutt ur mitt videomaterial. Jag följer ju Jackson Landers, som är en författare och jägare från Charlottesville i Virginia. Det intressanta med Jackson är att han växte upp som vegetarian, men har alltså istället blivit jägare senare i livet.

Han vill äta kött, men endast kött från djur som han själv har dödat. På så sätt stöder han inte fabriksuppfödning och kan med säkerhet veta att själva avlivningen skedde på ett humant sätt. Hans specialitet är rådjur, och hans bok om rådjursjakt för nybörjare blev nyligen utgiven, men på sistone har hans kombinerade jakt- och miljövårdsintresse styrt in på en ny bana. Numera fokuserar han på att jaga och äta invasive species.

Jag vet inte vad invasive species heter på svenska, och direktöversatt skulle det in princip betyda ”inkräktande arter”. Det är en definition av arter som placerats av människor i ett ekosystem där de inte har några naturliga fiender och därmed skadar och rivaliserar med de inhemska arterna. Det kan exempelvis vara exotiska fiskar som importerats från andra sidan jorden för att användas som akvariefiskar, men sedan, av någon anledning, släpps ut i naturen. Jackson har bland annat varit i Bahamas och jagat lionfish som är extremt giftig och på något sätt tagit sig ut i lokala vattendrag från lyxhotellens tjusiga akvarier.

I videon ovan jagar och tillagar han en annan invasive species som nog de flesta känner till – kanadagäss. I somras bidrog Jacksons protester till att delstaten New York ändrade sitt tillvägagångssätt för att hantera hundratusentals kanadagäss. Istället för att skjuta dem och kasta dem på soptippen ska de fortsättningsvis istället tillagas som mat åt behövande människor i Pennsylvania. Läs mer om detta i New York Times: “Cullen Geese Are Bound For Tables, Not Dump”