Cinematography i ett pennsylvanskt museiarkiv
Jag har precis kommit hem efter en lång dag som till största delen spenderats i ett varmt och dammigt arkiv i Philadelphia. Det var fantastiskt! Detta var första gången jag var med vid en inspelning för National Geographic, och jag hoppas innerligt att det inte var sista. Jag blir åter igen påmind om vilket enormt jobb som ligger bakom den kvalitet vi blivit bortskämda med att se på TV och bio. Jag är ju själv van vid nyhetshetsens produktioner, och ingen skam över dessa, men det här är verkligen ett annorlunda arbetssätt.
Väl på plats inne i arkivet på Penn Museum i Philadelphia utsåg Maggie Ted till ljudtekniker och mig till kameraassistent, så jag fick den suveräna uppgiften att springa i hasorna på Doug hela dagen. Han var otroligt vänlig och hjälpsam och visade och förklarade allt han gjorde. Detta är guld värt för någon som mig som verkligen vill satsa på detta. Hur många kurser jag än läser, så är det här ute i fält som jag kommer blir riktigt bra på det jag gör. Bara i dag har jag redan lärt mig otroligt mycket som jag kommer ha användning för i framtiden.
Det som jag kämpat mest med sedan jag började min utbildning har varit att bygga upp ett vokabulär över alla prylar och metoder som används ständigt inom branschen. Det var mycket som jag inte kände till sedan tidigare, och det som jag kunde behövde dessutom översättas till engelska. Det finns så många ingjutna rutiner och beteenden som folk bara kan, och som måste nötas in. Många delar av standardutrustningen vid en filminspelning har sett ungefär likadana ut de senaste decennierna och alla som jobbar vet vilka de är och hur man handskas med dem.
Jag, Ted och Doug spenderade de första två timmarna med att testa olika upplägg för ljussättning inne i arkivet och montera upp och montera ner lampor, wally dolly och kamera. Efter en snabb lunch inledde Maggie intervjun med arkeologen Simon som berättade om 1500-åriga hieroglyfer från mayakulturen. Detta korta inslag kommer att spelas upp bredvid en enorm förstoring av dessa hieroglyfer vid utställningen som National Geographic arrangerar.
Doug och Ted förbereder en etablerande tagning från balkongen.
Maggie inspekterar hur Doug planerar att filma.
Jag blir mer och mer medveten om hur viktigt det är med rätt ljussättning. Det räcker inte bara med att personens ansikte är tillräckligt belyst, utan genom att använda olika slags lampor, med olika filter och dämpning, så kan man skapa en otroligt behaglig stämning i en bild. Det är ofta belysningen som gör den största skillnaden om något ser ”hemmagjort” eller professionellt ut. Jag ser fram emot att lära mig mer om detta när min kurs ”Cinematography and Lighting” startar i mars.
Jag är otroligt tacksam och glad att Maggie bad mig följa med på detta. Jag är inte förvånad att hon anlitade Ted, för han är så gott som klar med sin utbildning och är väldigt kunnig, medan jag fortfarande är väldigt ny och frågande. Hon sa till mig att hon tyckte det var så roligt att se mitt intresse för foto under förra kursen och att hon tyckte detta skulle vara en bra ”learning experience” för mig. Hon hade verkligen inte alls behövt ta med mig någonstans utöver den vanliga utbildningen, men det gjorde hon ändå, och det är otroligt smickrande och extra sporrande. Nu håller jag tummarna för att jag får fler chanser!
Jag lägger upp ett fotoalbum med bilder från dagens arbete. Några av dessa ska även publiceras på American Universitys hemsida så småningom.
Jag, Doug, Ted, Simon och Maggie efter att dagens arbete avslutats.
5 kommentarer på “Cinematography i ett pennsylvanskt museiarkiv”
Kommentera
Posted on: Tuesday, February 1st, 2011 at 04:52
Posted in: Okategoriserade
Tags: cinematography, Doug Gritzmacher, Maggie Stogner, National Geographic, Penn Museum
Heja Helenah, friskt humör!
Det är det som susen gör
‘lena, ‘lenah, ‘lenahhhh!
Men vilken fantastiskt bra dag för dig! Som du säger det är ute på fältet man lär sig det viktigaste. Du har nog gjort ett riktigt bra intryck på Maggie som tog med dig på detta. Imressions lasts!!! Skoj som attans snäckan!!
Gud vad kul! Grymt Helenis!
Ojoj vad du får uppleva mycket! =)
Det är så kul att läsa att det går så bra för dig, verkligen himla skoj att du blev det utvalda att följa med Maggie! Sen tycker jag att det är väldigt fint gjort av dig att tänka på andra trots att du har så mycket att göra. Kan bara tänka mig hur glad Chris Palmer måste ha blivit =)
Kramar från Norge
Ja, jag läste alltså alla dina senaste inlägg ikväll.. det var därför jag skrev om Chris Palmer här ;)