14 May

Intensiv videoinspelning hos Anangufolket i obeskrivliga Amazonas

Varning! Följande inlägg blir långt. Om du inte orkar läsa om mina fantastiska upplevelser i Amazonas, så föreslår jag att du istället spanar mitt senaste fotoalbum under fliken Bilder. Den här resan har varit alldeles för fenomenal för att sammanfattas kort.

Redan under planeringsstadiet inför resan till Galápagosöarna så kände jag och flera klasskamrater att vi ville riktigt utnyttja alla möjligheter som fanns när vi nu reser till ett exotiskt land beväpnade till tänderna med kamerautrustning. Jag och min klasskamrat Tony skrev ihop ett projektförslag och skickade till Napo Wildlife Center i Naporegionen i Amazonas, Ecuador. Jag hade läst om denna ecolodge i både National Geographic och Lonely Planet som rekommenderade den som den absolut bästa i Ecuador. Inte endast för deras goda service och fantastiska läge (mitt i Parque Nacional Yasunií) utan också för att alltihop drivs av och gagnar den inhemska befolkningen, en liten folkgrupp som heter Anangu. Vi fick napp direkt och lämnade därför i måndags Quito för att producera en PR-video åt Napo Wildlife Center.

Denna ecolodge ligger verkligen mitt i Amazonasdjungeln. Efter att vi tagit en halvtimmes flygtur mellan Quito och Coca for vi med motoriserad kanot i två timmar, därefter bytte vi till vanlig paddlad kanot i ytterligare två timmar. Detta är det enda sättet att ta sig dit eftersom vanliga bilvägar upphör långt tidigare. Allt material som använts för att bygga stugorna har transporterats dit med hjälp av kanot. Anangubefolkningen är del av den större folkgruppen Quechua, och ordet Anangu betyder myror på det inhemska språket. Vi insåg snabbt att denna jämförelse passar in väldigt bra, eftersom människorna som startat och driver denna ecolodge är otroligt arbetsamma och organiserade.

Till vår hjälp under videoprouktionen hade vi två guider: Miguel som är utbildad naturalist och kunde peka ut nästan varenda växt och djurart som fanns omkring oss, och så Mariano som är Anangu och var en av initiativtagarna till Napo Wildlife Center för tolv år sedan. Jag upphör nog aldrig att imponeras av dessa två män. De väckte oss klockan fem varje morgon och sedan paddlade de runt oss både uppströms och motströms så vi skulle kunna få alla de bilder vi behövde till vår video. Det blev även långa promenader med tung utrustning genom myggiga skogsgångar och lång tålamodsprövande väntan på papegojor som ibland kommer ner på marken och äter lera.

Tony och Erin F intervjuar Miguel under en kanotfärd.

Mariano spanar efter sällsynta fåglar från fågeltornet.

Det har inte funnits en sekund över att vila dessa dagar. Upp före soluppgången och till sängs kring midnatt. Men det är otroligt hur mycket man orkar när det är roligt! Både Miguel och Mariano är sanslöst duktiga på att upptäcka djur i den snåriga och lövrika djungeln. Ständigt bromsade de kanoten och pekade ut en sällsynt fågel eller apa högt uppe i trädtopparna långt inne bland grenar och blad. Jag begriper fortfarande inte hur de lyckades se majoriteten av de olika djur vi filmat under dessa dagar.

Miguel pratar utmärkt engelska, men Mariano pratar, förutom Quechua, mest spanska och väldigt knagglig engelska. Men det är otroligt hur väl det går att kommunicera ändå. Under en lunch såg Tony förvånat på medan jag och Mariano hade en fullt fungerade konversation – han pratade spanska och jag pratade engelska, men trots att ingen av oss egentligen ”kan” det andra språket så förstod vi varandra ändå. En märklig upplevelse, men ytterligare en påminnelse om att kommunikation är så mycket mer än att kunna tala ett språk flytande.

En annan spännande händelse denna vecka inträffande när Mariano paddlade mig och Tony tillbaka mot stugorna efter att vi filmat papegojor. Plötsligt kom en orm simmande i vattnet och han var så snabb att han av misstag simmade över kanten på båten och upp på sätet bredvid mig. Där tvärstannade den och bara stirrade på mig, som om han plötsligt blev mycket medveten om att han begått ett stort misstag. Jag visste inte vad som var det korrekta sättet att reagera så jag tittade helt enkelt bort och lät bli att möta ormens blick. Mariano försäkrade mig om att ormen inte var giftig, och när Tony började peta på den slingade den sig över mina ben och min axel, ner i vattnet, tvärvände och kom tillbaka upp i båten, slingrade sig över Tony, och landade i aktern på båten där Gabriele (en av paddlarna) lyckades putta ner den i vattnet igen med sin paddel. En uppfriskande upplevelse sådär mot slutet av en lång arbetsdag…

Min kära Canon 5D Mark II och mitt nya objektiv Sigma 150-500mm har fått jobba hårt denna vecka. Även Erin F har filmat med sin 5D, och Tony har flängt runt med en Panasonic HMC150 på sin monopod. Erin G har skött stillbildfotograferingen så nästan alla bilderna som jag publicerar från den här resan har hon tagit.

Nu är vi tillbaka i Quito och saknar Napo Wildlife Center redan. Det var en fantastisk upplevelse med en massa fina människor. Jag rekommenderar alla som någonsin funderat på att besöka en ecolodge i Sydamerika att välja denna. Den är visserligen ganska dyr (vi behövde ju inte betala eftersom vi producerar åt dem), men jag kan lova ett det är värt vartenda öre. Jag hoppas jag får chansen att komma tillbaka dit någon gång i livet. På måndag bär det istället av till Galápagosöarna, vi får se om de kan toppa den här upplevelsen.

09 May

Mot regnskogen efter en snabbtur i Quito

Här kommer en snabb uppdatering innan det bär av till amazonasdjungeln tidigt i morgon bitti. Jag tvivlar på att internettillgången är lika bra där som den varit här på vandrarhemmet i Quito. På fredag är vi tillbaka igen! I dag har vi utforskat Quito och sedan packat om alla väskor för att de ska vara så lätta som möjligt inför flygturen till Coca i morgon. Från Coca blir det båt till Napo Wildlife Center där vi ska jobba som små djur med videoprduktion. Här kommer nu lite bilder från dagens utflykt.

Birgitta och Erin F pausar i den ecuadorianska hettan.

Photo time! Erin F fotar Birgitta, Natalie och Sarah.

Tonys oväntade paparazzibild på mig när jag precis kommit ut från toaletten.

Erin F blir intervjuad av några ecuadorianska ungdomar till deras engelskakurs.

Vi bestämde oss för att åka till jungfru Mariastatyn högst upp på bergstoppen.

Fantastisk utsikt!

Photo time again!

Avslutning med mat och drinkar på en äkta ecuadoriansk restaurang.

08 May

En hälsning högt uppe från Anderna

Detta blir ett kort inlägg med desto fler foton. För jag är äntligen här, högt uppe i Anderna i Quito, Euador! Jag sov hos min klasskamrat Natalie i går kväll  och sedan for vi till flygplatsen tillsammans i morse. Vid bytet i Miami mötte vi upp med Birgitta och Erin G. Nu bor vi plus fem ytterligare klasskamrater på ett vandrarhem i Quito. I morgon ska vi göra lite sightseeing innan det bär av till Napo Wildife Center i Yasunií National Park i amazonasdjungeln på måndag. Jag har fått improvisera lite spanska och lyckats tappa ut en flaska tvål i min väska. Tack och lov hade jag slagit in nästan allt i plastpåsar. Fler uppdateringar följer när jag får tid och internettillgång, men här är lite bilder i alla fall!

Natalies suveräna restips som räddade dagen för mig: rulla alla kläder, sätt ett gummiband runt, lägg dem i plastpåsar med ziplock, pressa ut all luft (manuell vaccuumförpackning) och märk varje påse med en kategori. Supersmart! Sparar tid och plats och räddar alla kläder om något skulle läcka i väskan.

Natalie fortsatte vara suverän och bäddade ner mig i sin bäddsoffa kvällen före avfärd. Eftersom hon bor nära flygplatsen var det enkelt att sedan ta sig dit tidigt lördagsmorgon.

Erin G fick den ansvarsfulla uppgiften att vakta alla väskor med kamerautrustning medan resten av oss letade reda på mat på Miamis flygplats.

Erin, Natalie och jag fick sitta tillsammans på planet mellan Miami och Quito. Jag fick fönsterplatsen!

Efter en skumpig flygtur öppnade sig äntligen molnen och äntligen visade sig fantastiskt vackra Ecuador.

Notera att de har trafikljus även för cyklister.

05 May

Världspremiär för historien om otroliga Kip Shannon

Nu på söndag sänder äntligen amerikanska PBS mitt och Dons inslag om Kip Shannon, den 102-åriga damen från Iowa som fortfarande jobbar på samma dansställe där hon arbetat de senaste 80 åren. Ni, kära bloggläsare, kan se det här redan nu! Don har hunnit snygga till inslaget lite grann sedan jag såg det sist. Jag lovar och svär att denna kvinna är över 100 år gammal, även om det knappt syns på henne. Detta reportage spelades in under en helg i Iowa i november förra året, och det sänds i programmet “My Generation” på 150 PBS-stationer över hela USA.

03 May

Ett nytt försök med katterna

Häromdagen gjorde jag ett nya besök till zoo här i Washington, DC och testade min kamera med mitt nya längre objektiv. Så underbart att kunna komma djuren så mycket närmare! Här nedan är en liten video jag redigerat ihop av mitt material från en solig dag med fina katter på National Zoo:

[youtube]http://www.youtube.com/watch?v=2c80lVXCUvI&feature=channel_video_title[/youtube]