24 Oct

The Stress and Panic of Spring Registration

Spring-Semester

(Svensk översättning följer längre ner, klicka på “Read more”)

This Friday was off to a good start – at least for me. This morning, at 7 am, registration for spring classes started. Normally, this is a pretty undramatic event, but for my program, at times it almost seemed a matter of life and death.

Our program is short, only three semesters, so if you do not get the classes you want this time, you probably won’t get them at all. On top of this, only two capstone classes were offered and based on the time slot in the week and the popularity of the professor, one of them was definitely the most sought-after (and filled up immediately). In the days preceding registration, all the students talked about was what classes to take, what the schedule would look like, how hard it would be to get into a class, etc.

It is safe to say that the most of the strategic communication graduate students sat prepared by their computers when registration started this morning. I was one of the lucky ones; I got all the classes I had hoped for. Others were not so lucky, especially after the online system became overloaded and crashed (naturally) and many long minutes passed by before people could register again. Facebook and my cell phone vibrated from activity as students were crying out their misery over failed attempts or supporting classmates with encouraging comments. In the end, I think most of us got what we wanted or at least second choices.

So what did I register for? The main event of the spring semester will obviously be the capstone project: the final research project that sort of ‘defines’ the focus in our careers. I already know that my capstone will cover authenticity in online communication, and I have started preparing for it in my research class. Therefore, it was extra important for me to get into the capstone class taught by professor Paula Weissman, who also teaches my research class.

She is just phenomenal; she can explain and provide useful examples of pretty much any research method. She has already helped me enormously with my capstone idea, and I am a million times farther ahead with my work than I would have been if she had not helped me so much. I knew her capstone class would be popular so I was little bit nervous about registration, but thankfully, I got in. So, I am very much looking forward to working on my capstone next year because I know I will have a fabulous advisor!

The strategic communication graduate students also had to choose between two required classes: management or practicum. In the practicum class, students create a PR campaign for a real client. In the management class, students practice all the important tasks of a manager (negotiation, budgeting, etc). I selected the management class. Finally, we could choose two electives. I thought long and hard before I decided on mine. First, I will be taking Scott Talan’s class Social Media Strategies and Tactics. This class was developed by the founder of the Strategic Communication program at AU, and it has received rave reviews from previous students.

Lastly, I will venture away from the School of Communication for one class. Early Monday mornings (8:55 am – 11:35 am) I will take the class Brand Strategy at AU’s business school Kogod. I look very much forward to this, even though I know it is going to be a real challenge. One other woman from my program and I will be taking this class together with the MBA students, and we also have to study up on some basic accounting concepts to be able to keep up. This was a requirement from the professor to allow us into the class. It is a little bit intimidating, but at the same time, I know that I will really benefit from learning all this. These are components of the working world that I have been avoiding, but no more.

All in all, I am excited about the spring semester. But first, I have to complete the fall semester and there are still 8.5 week left of it. Onward!

 

Swedish: 

Denna fredag ​​fick en bra inledning – åtminstone för mig. Klockan sju i morse sparkade registreringen igång för vårterminens kurser. Det är vanligtvis en ganska odramatisk händelse, men för studenterna i mitt program verkade det tidvis nästan vara en fråga om liv och död.

Vårt program är kort, bara tre terminer, så om du inte blir antagen till de kurser som du vill ha denna terminen så kommer det förmodligen ingen andra chans. Dessutom så erbjuds endast två capstonekurser, och baserat på den schemalagda tiden och professorns popularitet så var en av kurserna definitivt den mer eftertraktad (och fylldes upp omedelbart). Dagarna före registreringen pratade mina klasskamrater knappt om annat än vilka kurser vi ville ta, hur schemat skulle se ut, hur svårt det skulle vara att komma in på en kurs, osv.

Det vore ingen överdrift att säga att de flesta av masterstudenterna i Strategic Communication-programmet satt beredda vid sina datorer när registreringen startade i morse. Jag hade tur, jag hann registrera mig för alla kurser jag hade hoppats på att få. Andra var inte lika lyckligt lottade, särskilt när systemet blev överbelastat och kraschade (naturligtvis) och många långa minuter passerade innan folk kunde börja registrera sig igen. Facebook och mobiltelefonen vibrerade av aktivitet när klasskamrater var förtvivlade efter misslyckade försök eller stöttade varandra med uppmuntrande kommentarer. Till slut tror jag att de flesta av oss fick det vi ville ha eller åtminstone andrahandsvalet.

Så vilka kurser registrerade jag mig vid? Den viktigaste händelsen under vårterminen kommer naturligtvis att vara våra capstoneprojekt, alltså det forskningsprojekt (liknande en D-uppsats) som på sätt och vis definierar ett fokus i våra karriärer. Jag vet redan att min capstone kommer granska autenticitet i företagskommunikation online, och jag har börjat förbereda för det i min metodkurs. Av den orsaken var det extra viktigt för mig att få en plats i den capstonekurs som undervisas av professor Paula Weissman, som också leder min metodkurs.

Hon är fenomenal! Hon kan förklara och ge bra, användbara exempel på nästan varenda forskningsmetod. Hon har redan rådgivit mig enormt mycket om min capstoneidé, och jag är miljoner gånger längre fram i mitt arbete än jag skulle ha varit om hon inte hade hjälpt mig så mycket. Jag visste att hennes capstonekurs var populär så jag var lite nervös inför registreringen – men tack och lov så kom jag in. Nu ser jag verkligen fram emot att arbeta med min capstone nästa år eftersom jag vet att jag kommer att ha en jättebra lärare.

Vi is masterprogrammet för strategisk kommunikation var också tvungna att välja mellan två obligatoriska kurser: management eller practicum. I practicum-kursen utformar klassen en PR-kampanj för en riktig kund. I management-kursen tränas studenterna i de viktigaste uppgifterna som en chef måste kunna (förhandling, budgetering, osv). Jag valde management-kursen. Slutligen skulle vi också välja två valfria kurser. Jag tänkte länge och väl innan jag bestämde mig för mina. Dels ska jag ta Scott Talans kurs Social Media Strategies and Tactics. Denna kurs har utvecklats av kvinnan som skapade vårt masterprogram vid AU, och den har fått lysande recensioner från tidigare studenter.

Slutligen kommer jag smita iväg från School of Communication för en kurs. Tidig måndag morgon (08:55 – 11:35) kommer att läsa kursen Brand Strategy vid AU:s business school Kogod. Jag ser väldigt mycket fram emot detta, även om jag vet att det kommer att bli en rejäl utmaning. En klasskamrat från mitt program och jag kommer att läsa denna kurs tillsammans med MBA-studenter, och vi måste också läsa på vissa grundläggande redovisningsbegrepp för att kunna hänga med. Detta var ett krav från professorn för att släppa in oss in i klassen. Det känns lite läskigt, men samtidigt vet jag att jag verkligen kommer att ha nytta av att lära mig detta. Dessa komponenter i arbetslivet har jag tidigare undvikit, men inte nu längre.

Jag känner mig förväntansfull inför vårterminen, men först måste jag avsluta höstterminen och det är fortfarande 8,5 vecka kvar av den. Framåt!

10 Oct

I’m Getting a Mentor!

The McKinley building, where the School of Communication (SOC) lives.

(Svensk översättning följer längre ner, klicka på “Read more”)

Great news today! This morning, I received an email from the Graduate Office at the School of Communication (SOC) congratulating me on being accepted to the SOC Alumni Mentor Program.

This is a great program that pairs up current SOC students with former SOC students who are now enjoying successful careers in our field. The mentor program is quite competitive, and I had to submit my resume and an essay outlining my career goals and what I hoped to gain from participating in the program.

We also received a document with 45 anonymous bios of the mentors. My guess is that the reason for this is to make sure we select our preferred mentors based on what they do, not whether their names ring a bell. We then submitted our five top choices with the application, and on November 6 we will find out who we were matched with.

I applied for the mentor program back in 2010, when I was a film student, but I was not accepted back then. I think I am more focused and certain about my career goals this time around, and that probably showed in my essay. Either way, I am incredibly excited to soon gain access to someone who can give me advice from his/her own career path.

So, on Thursday November 6, there will be a welcome reception at AU, and those of us who were selected for the mentor program will learn the names of and meet our new mentors for the first time. Can’t wait!

 

Swedish: 

Fantastiska nyheter! I morse fick jag ett email från the Graduate Office vid School of Communication (SOC) som gratulerade mig till att ha antagits till SOC:s mentorprogram.

Detta program parar ihop nuvarande SOC-studenter med tidigare SOC-studenter som numer har framgångsrika karriärer inom vårt område. Det är hård konkurrens om att antas till mentorprogrammet – jag var tvungen att skicka in mitt CV och en kort uppsats som beskrev mina karriärmål och vad jag hoppades få ut av att delta i programmet.

Vi fick också ett dokument med 45 korta anonyma biografier över mentorerna. Jag gissar att de var anonyma för att vi skulle välja de mentorer vi föredrog baserat på vad de gör, inte om deras namn är välbekanta. Vi valde ut våra fem främsta val, och 6 november får vi veta vem vi matchats ihop med.

Jag sökte till mentorprogrammet redan 2010 när jag var en filmstudent, men jag blev inte antagen den gången. Jag tror att jag är mer fokuserad och säker på mina karriärmål här gången, och det märktes förmodligen i min uppsats. Hur som helst så är jag otroligt glad över att snart få tillgång till en person som kan ge mig goda råd från hans/hennes egen karriär.

Så, torsdagen den 6 november är det en välkomstmottagning på AU, och vi som valts ut till mentorprogrammet får veta namnet på och träffa våra nya mentorer för första gången. Jag ser mycket fram emot detta!

09 Oct

So, I’m Blogging Again.

This is me (left) with Sister Helen Prejean of "Dead Man Walking" (middle) and documentary producer Maggie Stogner (right).

(Svensk översättning följer längre ner, klicka på “Read more”)

Can you believe it’s been almost 2.5 years since I last posted anything to this blog?! I won’t put you to sleep by summing up everything that’s happened since then, but here is a quick (?) recap of what I am doing today:

After a quick return to Sweden, I am now back in Washington, DC, and I am currently halfway through my first semester of the Masters program in Strategic Communication at American University. This is a three-semester (fall, spring, summer) program and the workload is quite intense. I am taking four classes this semester, and frankly, spend pretty much all my spare time studying.

However, I love every single thing about this program, so doing schoolwork all the time doesn’t really bother me all that much. To me, this is an opportunity to really geek out over things that I have been daydreaming about for years! Several of my classmates seemed surprised to hear that I already have an idea for my capstone project in the spring. The thing is, I’ve been trying to learn strategic communication on my own for quite some time, and I am so excited to finally be in a place where it is fed to me daily.

My background is in journalism and video producing, and I think strategic communication is going to be the perfect umbrella to attach these experiences under. I want to adopt the strategic, structured mindset that will enable me to plan campaigns and create strategies. Rather than simply producing a number of videos for a client, I want to be able to offer a long-term strategy with a campaign message, and outline how those videos will fit into all that. And then we’ll produce the videos.

I’ve spent a lot of time in my career delivering daily, time-sensitive products, and it is so refreshing to switch focus to long-term and create plans that span over months or years.

So school keeps me busy, and fortunately, I was able to find housing in Glover Park, which is within walking distance of AU. I have classes three days per week; Monday, Wednesday, and Thursday. My current classes are Principles of Strategic Communication, Writing for Strategic Communication, Research for Strategic Communication, and Communication Theory. These all teach the basics of this field, and prepare us for the capstone project next semester.

Oh, and I almost forgot: I am also the graduate assistant of professor Richard Stack. He teaches my Principles class, and he is also vehemently active within the movement to abolish the death penalty in the United States. He has published two books on this topic, and is currently working on a documentary.

And guess what? His producing partner for this documentary is my former teacher in the film program, Maggie Stogner. Those of you who followed this blog in 2010-2012 know that Maggie was my favorite of all my teachers, she truly trained me in storytelling, and she was also my thesis advisor.

As part of my assistantship, I assist professor Stack and Maggie in the production of their upcoming film. Most recently, we filmed Sister Helen Prejean, who came to the AU campus to speak about her work. Sister Helen is the author of the book Dead Man Walking, and Susan Sarandon played her (and won an Oscar for it) in the film of the same name. She is a nun, and she provides spiritual guidance to prisoners on death row. It was a great experience to meet her and listen to her talk, and the footage is going to be a great addition to the documentary.

The photo at the top of this blog post shows me (left) with Sister Helen (middle) and Maggie (right).

So, it is my intention to get this blog back up and running again, and to provide a window into my life here in DC and my studies. The new website design still has a few bugs and issues I need to figure out, so please be patient in the meantime.

New ideas and insights daily grow out of the discussions and material in my program, and I definitely need this blog as an outlet for all these thoughts. I hope this will result in some interesting and useful reading for my followers!

 

Swedish:

Helt otroligt – det har gått nästan 2,5 år sedan jag senast skrev ett inlägg på den här bloggen! Jag tänker inte tråka ut dig med en lång summering av allt som hänt sedan dess, så här kommer istället en snabb (?) överblick av vad jag gör idag:

Efter en hastig återfärd till Sverige, är jag nu tillbaka i Washington, DC, och just nu är jag halvvägs genom första terminen av masterprogrammet i strategic communication vid American University. Detta program pågår i tre terminer (höst, vår, sommar) och vi jobbar mycket intensivt. Jag har fyra kurser den här terminen, och ärligt talat så ägnar jag så gott som all min tid åt studierna.

Men jag älskar allt med det här programmet, så skolarbetet besvärar mig egentligen inte så värst mycket (förutom att det slukar all min tid). För mig är detta en möjlighet att verkligen få grotta ner mig i saker som jag har sneglat på och småpillat med de senaste åren. Flera av mina klasskamrater var förvånade över att jag redan hade en idé till mitt capstoneprojekt (ungefär som en D-uppsats) under våren. Saken är den att jag har försökt att lära mig strategisk kommunikation på egen hand ganska länge, och jag är upprymd över att få vara på en plats där jag matas med detta varje dag!

Min karriär hittills har varit inom journalistik och videoproduktion, och jag tror att strategisk kommunikation kommer att bli det perfekta övergripande fokusområdet att fästa dessa erfarenheter under. Jag vill anamma ett strukturerat, strategiskt tänkesätt och kunna planera kampanjer och lägga upp strategier. Istället för att endast producera ett antal filmer till en kund vill jag också kunna erbjuda en långsiktig strategi med ett kampanjbudskap och föreslå hur dessa filmer passar in där. Och sedan producera filmerna.

Tidigare jobb har ofta inneburit att jag skulle leverera för dagen – till exempel snabba nyhetsinslag – och det är så uppfriskande att nu byta fokus mot långsiktighet och träna på att formulera planer som sträcker sig över månader eller år.

Så tack vare skolan är jag numera ständigt upptagen, och lyckligtvis hittade jag en bostad i Glover Park, som ligger inom gångavstånd från AU. Jag har lektioner tre dagar i veckan: måndag, onsdag och torsdag. Mina nuvarande kurser är Principles of Strategic Communication, Writing for Strategic Communication, Research for Strategic Communication, och Communication Theory. Dessa kurser lär oss grunderna inom vårt område, och förbereder oss för capstoneprojektet nästa termin.

Och jag glömde nästan: Jag är ju dessutom assistent åt professor Richard Stack. Han undervisar min Principles-kurs, och han är också mycket aktiv inom rörelsen för att avskaffa dödsstraffet i USA. Han har publicerat två böcker inom detta ämne, och arbetar för närvarande på en dokumentär.

Och gissa vad? Hans produktionspartner är ingen mindre än min före detta lärare från filmprogrammet, Maggie Stogner. Ni som följde den här bloggen under 2010-2012 vet att Maggie var min favorit av alla mina lärare, hon verkligen tränade mig i storytelling, och hon var också min handledare när jag gjorde min thesisfilm.

En del av mina uppgifter som professor Stacks assistent så hjälper jag alltså honom och Maggie i produktionen av deras kommande dokumentärfilm om dödsstraffet. Nu senast filmade vi Syster Helen Prejean som lämpligt nog kom till AU:s campus för att föreläsa om sitt arbete. Syster Helen är författare till boken Dead Man Walking, och Susan Sarandon spelade henne (och vann en Oscar för detta) i filmen med samma namn. Syster Helen är en nunna, och hon ger andlig vägledning till dödsdömda fångar. Det är alltså hon som i många fall sitter och stöttar dessa personer under deras sista dagar och timmar i livet. Det var en mäktig upplevelse att träffa henne och lyssna på hennes föreläsning, och bilderna som vi fångade kommer passa jättebra i dokumentären.

På bilden överst i detta blogginlägg kan ni se mig (till vänster) tillsammans med syster Helen (i mitten) och Maggie (till höger)!

Så det är min avsikt att få igång den här bloggen igen och ge en inblick i mitt liv här i DC och mina studier. Det finns fortfarande en hel del buggar och knasigheter som jag måste försöka lösa i hemsidans nya webbdesign, så jag hoppas du kan ha lite tålamod med detta under tiden…

Jag får ständigt nya idéer och insikter från diskussioner och nytt material i detta mastersprogram, och jag kommer definitivt behöva den här bloggen som ett utlopp för alla nya tankar. Jag hoppas därmed kunna erbjuda lite intressant och användbar läsning till min publik!